Kan inte förstå att jag varit här i två veckor. Jag blir mer och mer dum i huvudet varje dag, och mer förstående för människors egoistiska beteende. Här gäller det verkligen att bara tänka på sig själv, för det är vad alla andra gör. Jag ska försöka förklara hur det är här, men ni kommer aldrig att förstå.
Rainbow lodge är inte ett hostel, det är som ett gemensamt boende för missanpassade människor. Det är ca 15 rum med 2-6 sängar i varje rum. Det första rådet jag fick när jag kom hit var att använda skor i duschen. Det finns en innergård med tre picnicbord och två hängmattor, vi har en grill men jag tror inte att den fungerar. Hela innergården är en enda stor askkopp. I ett separat rum finns det en tv, massa soffor som luktar cigarettrök och ett pingisbord. En av sofforna har ett hörn där ingen sitter, katten använder det som toalett.
Man kan inte lämna mat i kylen, för om man har något som är gott är det borta innan man hinner använda det. Samma sak gäller rummen och alla saker man har i det.
Alla som bor här är riktiga stoners, inte bara lite ibland, utan jämt och alla tider på dygnet. Man kan aldrig komma ut ur rummet utan att se några som sitter och röker på. När ägaren är här röker folk inte inne, för stället är inte försäkrat för brand. När ägaren är här sitter alla vid picnicborden och röker på istället, för ägaren är lika mycket stoner han. Jag och en av tjejerna som bor här satt och drack te i nyss, vi kom fram till att efter att ha bott här kan vi nog bo var som hälst. När vi först kom hit, vi kom samma dag, kände vi oss så smutsiga bara av att vistas här, men nu har vi vant oss. Ingen ser längre hur skitigt det är , eller så orkar man bara inte bry sig.
De damsuger varje dag, men utan att flytta på saker på golvet. Därför sitter man bara på en liten fläck i mitten som oftast är ren.
Fast det finns så många nackdelar med det här stället har det en charm. En av killarna som bodde här sa alltid "You can check out but you can never leave", och det är nog sant. För när jag väl kommer här ifrån kommer jag att sakna det. Nu öser det ner utanför fönstret som vi inte kan stänga och jag ska äntligen gå och lägga mig. God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar